En mer detaljerad beskrivning av det som står på denna sida finns i en pdf som gjordes som en utställning till 50-årsjubileet av våra hus 2006. Den kan du läsa här.

Del av vykort för Riksrådsvägens radhusområde, Jacob Boëthius 1986

Allt började med T-banan. Det är från tunnelbanan som 1950-talets planering av de nya förorterna utgår. Och det var tunnelbanan som de flesta använde sig av. Generalplanen för Stockholm från 1952 bestämde stadsdelarnas placering i förhållande till varandra liksom deras uppbyggnad. Likt pärlor i ett pärlband, väl avgränsade från varandra med grönbälten, låg de nya förorterna längs med tunnelbanelinjerna. Det skulle inte ta mer än cirka tio minuter att nå centrum från förortens ytterkanter. Väl avgränsad mot intilliggande bebyggelse ligger radhusområdet Riksrådsvägen.

Viktiga väderstreck

Den moderna staden skapades med hygieniska förtecken. Enkla byggnader, så rationellt och ekonomiskt byggda som möjligt, och med stora fönster som släppte in mycket ljus. För att verkligen ta tillvara på dagsljuset placerades byggnaderna antingen i nord-sydlig eller i öst-västlig riktning. Dessa principer har i allra högsta grad påverkat Riksrådsvägens planering och utformning.
Terrängen och väderstrecken var i hög grad bestämmande för hur Charles Edouard och Léonie Geisendorf och Nils Orénto formade planen för Riksrådsvägen. När Charles Edouard och Léonie Geisendorf fick i uppdrag av Hyreshus i Stockholm AB att
planera radhusområdet fanns redan en fastställd stadsplan från 1951. Geisendorfs omarbetade planen och utnyttjade den kuperade terrängen genom att gruppera längre huslängor kring fyra ”gårdar”. I planen specificerades var butiksbyggnaden skulle placeras och dessutom anvisades en plats för en barnstuga.
I den stadsplan som Léonie och Charles Edouard Geisendorf utarbetade ingick två garage i vardera änden av området. Dessa skulle rymma 50 bilar vardera. Ytterligare 16 bilplatser förlades på tomtmark. Sammanlagt planerades alltså för 116 parkeringsplatser. Det vill säga en parkering på varje hushåll. Så blev det inte.

Radhusutredningen

Charles Edouard Geisendorf skriver 1956 i tidskriften Byggmästaren, att Riksrådsvägens radhus var en direkt tillämpning av den statliga radhusutredningens slutsatser. Han hade själv medverkat i utredningen. Den egna villan hade länge varit den ultimata familjebostaden för både arbetaren och tjänstemannen. Utredningen ville presentera ett alternativ som kombinerade småhusets marknära boende med flerfamiljshusets ekonomi. En utgångspunkt för utredningens arbete var de boendes
trivsel och husmoderns arbete med hem och barn. Många av de rekommendationer som står att finna är tillämpade på Riksrådsvägens planlösningar.

De olika hustyperna beskrivs på en egen sida

Materialen

Fasad mot gatan, hustyp A

Modernismens vision om en form som genererats av material, konstruktion och funktion, och rationell och ekonomisk produktion är förverkligat på Riksrådsvägen.
Fasaderna utgör en provkarta på 1950-talets fasadmaterial: eternit, spritputs, tegel och betong och återger byggnadernas konstruktion och funktion.

  • Lägenhetsavskiljande och bärande väggar är utförda i hårdbränt tegel och framträder som kedjor på radhuslängorna.
  • Ytterväggarna är av lättbetongblock, vilka putsats i en grov spritputs.
  • De utfackade väggarna på ovanvåningen i hustyp B, ovanför entrépartiet, är av så kallade Wernoblock och klädda med eternitplattor.
  • Väggar kring entréparti och uteplats är av tegel för att motstå slitage.
  • Bjälklag består av fabrikstillverkade, monteringsfärdiga betongbalkar på vilka lagts betongplattor som gjutits ihop. De yttersta balkarna är synliga i fasad.
Foto: Stina Hagelqvist

I en jämförelse med andra samtida radhus i Stockholmstrakten framstår Riksrådsvägens arkitektur som välavstämd och trivsam genom blandningen och behandlingen av fasadmaterial.
Flera detaljer i husens inre är utformade så att gränsen mellan ute och inne är så omärkbar som möjligt. Främst gäller det de stora fönstren i vardagsrum och allrum. En detalj är den obehandlade tegelväggen i hustyp B som binder samman vardagsrum och uteplats. Det mörka laserade trätaket i vardagsrummets fönsternisch fortsätter ut över uteplatsen och suddar ut gränsen mellan ute och inne. Detsamma gäller det mörka laserade trätaket i vardagsrummet på hustyp E och G som fortsätter ut över balkongen.

Fasadinventering
På uppdrag av styrelsen har Anna Birath, byggnadsantikvarie på Nyréns arkitektkontor gjort en inventering av färger och material som används på husens fasader. Tanken är att den ska kunna användas vid renoveringar för att få en enhetlig färgskala som är i linje med arkitekternas ursprungsidé. Dokumentationen är en redovisning av de olika fasadmaterialen med förslag på hur dessa ska tas omhand.
Fasadmaterial (pdf) 

Uterummen och -miljön

Vårt område formas inte bara av själva husen utan lika mycket av miljön runt omkring. Huslängorna placerades så att olika uterum bildades, sinsemellan olika till karaktär och funktion. Mer om det på en egen sida.

Intressant om utemiljön
Studenter vid Institutionen för landskapsplanering i Ultuna skrev 2005 uppsatsen Förstudie Brf. Riksrådsvägen, bevarande och restaurering av utemiljön:
Förstudie utemiljön (pdf) 

Växtligheten

Grundläggande för Riksrådsvägens utemiljö är kontakten mellan ute och inne och mjuka övergångar mellan privat och offentligt. Karaktären skulle vara informell. Det märks i valet av friväxande buskar, intill radhusens framsidor. Dessa utgör vegetationens stomme och är karaktärsskapande.
Till den informella karaktären hör den fria placeringen av buskage och höga stamträd, vanligen tall, som finns spridda i området. Tallbeståndet kompletterades med bland annat björk och hägg. Övrigt växtmaterial är exempel på vilt växande arter i stockholmstrakten, exempelvis snöbär, resrosor och spirea.

På Riksrådsvägen är uteplatsen sällan vägg i vägg med grannens. Genom spegelvändningar, förskjutningar i höjd- och sidled samt genom en indragning under tak skyddas sittplatsen från insyn. Insynsskyddet förstärktes redan från början med planteringar mellan lägenheternas uteplatser och framför sittplatsen. Växtligheten kring sittplatsen var mer kultiverad och kunde innehålla t ex astilbe, pion, daglilja och hortensia. Mellan och framför radhusens uteplatser var i allmänhet rosenbuskar planterade.

Betydelsefullt för områdets karaktär är den gradvisa övergången mellan den privata uteplatsen och den gemensamma allmänningen. Någon tomtgräns har aldrig funnits och aldrig varit markerad utan de boende har haft en uteplats och ytterligare några meter till förfogande för egen plantering. Avsaknaden av en egen trädgård kompenserades genom stora gemensamma ytor och många lekplatser. Under Riksrådsvägens 50-åriga tillvaro har tomtgränser krupit ut, allmänningar privatiserats och uteplatser buskats in. Ett resultat av ändrade bostadsvanor, behov och ideal. Både gatan och områdets gångvägar är underordnade arkitektur och naturmiljö. För uteplatserna valdes grå betongsten för att harmoniera med graniten i berghällarna. Grov asfalt med inslag av porfyr användes till gatubeläggning och den röda porfyren återkom i gruset på gångvägarna.
Ladda ned trägårdsritningen över din närmiljö på sidan För medlemmar/Utemiljö