Den här sammanställningen gjordes efter 50-årsjubileet. För att ge en bild av hur det varit att bo här. Och vad som hänt under de drygt 50 år som våra hus har funnits.

Nuvarande och före detta boende i området intervjuades i omgångar. Först gjordes fyra intervjuer 2006, med personer som bott här i mellan 40-50 år.
Sedan tillkom ett tjugotal personer, under 2010-12, som har bidragit med minnen och historier.  Några flyttade hit redan 1955-56 och har bott här i många år och några är uppvuxna i området och utflyttade.
Pratade också med ett par på Skrivarvägen som bodde där när området byggdes och förstörde deras blåbärsskog och lekplats.

Utöver de papper, från Föreningen Riksrådet, som fanns i några kassar i arkivet så har jag också fått sparade papper från några. Jag har gått igenom delar av materialet: räkenskaper, protokoll, tidningsurklipp, mm.
De enda anteckningar som finns från 50-60-talen är en kassabok från 60-talet.
Från 70 och framåt finns en del protokoll och andra papper sparade, även om säkert en hel del saknas.
Här presenteras ett smakprov ur det som hittades.
Jag som gjort detta är Barbro Flermoen i 92:an.

Föreningen Riksrådet

Våra hus byggdes mellan 1955-56 och föreningen Riksrådet bildades ”i ett tidigt skede” när några grannar samlas för att prata om gemensamma angelägenheter. De använde lokalen under 55:an.
Osäkert exakt när föreningen bildades. Det finns en medlemsmatrikel från 1958.

1960-talet

Från ”bara” en kassabok går det att få fram en del information.
Föreningens intäkter var medlemsavgifterna, 1962 var det 15 kr.
Vissa aktiviteter hade avgifter: t.ex. gymnastiken. Det verkar som att man sålde biljetter till en del av festaktiviteterna (julgransplundringen, försäljning på barnfest, höstfesten) för att på det sättet de som var med också bidrog till kostnaden.
Några ”förenings”-aktiviteter:
Årsmöte på våren.
Tryckning av matrikel, vilken inte var så lätt att hålla aktuell, eftersom det var hyreslägenheter och man hade inga datorer till hjälp.
Det ordnades mycket gemensamma aktiviteter, de flesta av ”trivsel”-karaktär:
En del är fortfarande aktuella, som höstfest och julgransplundring.
Valborg, med brasa, fyrverkerier, inhyrd kör och tal.
En barnfest i början av sommaren, bl.a. var det ett år tävling om bästa hatten!
Bilorientering.
Gymnastik, dam och herr separat.
Julbadet vid Sandsborg, ibland med förtäring (både fast och flytande).

De flesta aktiviteterna fortsatte även på 70, 80 och 90-talen.

1970-talet

Under 70- och 80-talen blir föreningen, utöver trivselarrangemangen, mer aktiv mot Svenska Bostäder.
Arbetsgrupp för att friköpa husen alternativt bilda bostadsrättsförening. Förhandlingar förs med Svenska Bostäder.
En grupp jobbar med husens byggnadstekniska standard och en hel del renoveringar görs på husen.
Försök att ordna en ungdoms-/klubblokal, på förslag är bl.a. Butiken.

1980-talet

Hyresförhandlingarna mot Svenska Bostäder har hittills skötts av Hyresgästföreningen. Nu börjar föreningen Riksrådet jobba för att själva ta över detta. Och från1986 förhandlar föreningen direkt med Svenska Bostäder.

1987 tecknas även avtal med Svenska Bostäder om att förvaltning, underhåll och drift inom radhusområdet ska göras på ett sådant sätt att de boende kan medverka i besluten.

Man börjar arbeta för bildandet av bostadsrättsföreningen.
Och fortsätter med trivselarrangemang. Från ett föreningsmeddelande 1986-11-30:
”Ej heller i år behöver Riksrådets hyresgäster avstå från JULBADET av ekonomiska skäl. Föreningen bjuder på bastu och uppfriskande bassängbad söndagen den 18/12 i Sandsborgsbadet (i Dalen) mellan kl. 1530 och 1900. Även invärtes energi erbjuds. Badet hålls öppet enbart för oss.

1990-talet

1992 bildas Bostadsrättsföreningen Riksrådsvägen. Det var viktigt att det var två separata föreningar med helt olika syften (stadgar och medlemskap). Brf Riksrådsvägen registrerades och låg vilande, i syfte att finnas den dag som husen kunde köpas.
1995 sluter föreningen Riksrådet avtal med Stockholms stad angående nyttjanderätt till parklekshuset, ”Gröna huset”, i Skölden.
1996 är det slut med brasa på Valborgsmässoafton. Skälet är i första hand att den sedvanliga platsen för brasan inte kommer att vara tillgänglig enligt besked från SB.

2000-talet

2000 köper Brf Riksrådsvägen fastigheterna.
Och använder från starten den gamla Riksrådet-loggan.
Efter att ha fört en tynande tillvaro några år läggs Föreningen Riksrådet ner.

Hur kom det sig att man flyttade hit? Och hur gick det till?

Flera har kommenterat att det var att flytta ut på landet.

De flesta som flyttade in i området hade stått i bostadskön en tid, för att få ett större boende. Eller via en bytesannons. Men det var inte alla som blev tillfrågade:
”Bostadsförmedlingen föreslog lämpliga personer som stod i deras kö. Det skulle vara familjer som (helst) hade mer än ett barn och de skulle ha en inkomst som klarade hyran.”

En boende berättar: Vi fick frågan ”Kan ni betala 135 kronor i månaden?”. Det var ju kollosalt mycket pengar då. Det kunde vi, och då fick vi det.

Om hyran var hög eller låg rådde det delade meningar. En tidningsartikel från Aftonbladet -69 har rubriken : ”Här är hyrorna låga och här bor de rika.”
Då var hyran 650 kr.
Citat ur artikeln: ”Vid en snabb genomgång av hyresgästerna hittade Aftonbladet 17 direktörer och disponenter, 11 civilingenjörer, 10 andra ingenjörer, 7 arkitekter, 7 redaktörer, 6 civilekonomer, 6 högre officerare och ett tiotal företagschefer. Dessutom ett antal läkare, lärare, domare och andra akademiker. Tillsammans 108 topptitlar i 114 hus.”

Det finns några historier som visar att hyresmarknaden på 50-talet var lite annorlunda mot i dag:
”Vi såg oss om efter något större och fick reda på att man byggde radhus på Riksrådsvägen i Bagarmossen. Byggherre var det kommunalägda Hyreshus i Stockholm AB och det var enbart hyresrätter. Planlösningen passade oss perfekt, men haken var att vi inte stod i bostadskö i Stockholm. Vid ett besök på deras kontor upptäckte jag att jag träffat den verkställande direktören Åke Grauers i annat sammanhang. Om det nu berodde på det eller att de ville ha skötsamma och solventa hyresgäster vet jag inte, men jag fick skriva in mig i bostadskön och några dagar senare kunde jag skriva på hyreskontraktet.”
”Det var på sommaren och dom kontaktade oss från den där förmedlingen för det var inga människor hemma då så vi hamnade före i kön och erbjöds det här radhuset.”
”När vi skulle välja hus fick vi inte välja första eller sista – för det skulle byggherren ha till sina bekanta. Så vi fick aldrig ett gavelhus, de var ’tingade’. Överallt var det så.”

Att vara barn på Riksrådsvägen

De flesta gick i Skarpnäcks gamla skola i Kärrtorp och beroende på årskull så var det ända upp till 18 barn i samma klass som bodde i området.
Vid lekparken Skölden fanns det parktanter, en eller två, som såg efter barnen som lekte där.
Det fanns fler lekplatser inom området.

Bilden är från sommaren -58, vid stora parkeringen, bakom 135-137.

Man var ute jämt.
På Skarpnäcksfältet och den gamla flygplatsen (där man förmodligen inte fick vara).
Indianskogen – ner mot Skrivarvägen, mm.
På vintern var det pulka- och kälkrace i varenda backe.

Bilden är från -65

”Året var 1967. Vi var nio sjuåringar som alla bodde på Riksrådsvägen och som började skolan samtidigt. Vi brukade slå följe till skolan. Gåtåg ledda av föräldrar existerade inte vid den här tiden. Har faktiskt inte något minne av att vi någonsin hade sällskap av föräldrar när vi gick till skolan – förutom första skoldagen i årskurs ett då förstås.

Jag vill minnas att det fanns utrymme för ganska mycket lek på vår väg till skolan.
Vi gick Riksrådsvägen hela vägen fram tills vi kom till Stadsrådsvägen där svängde vi vänster och följde den till Sockenvägen som vi passerade. Därefter var det en skogsdunge innan vi kom ut på Emilie Högkvists väg som ledde oss fram till Kärrtorpsvägen och skolan.
Det tog oss kanske en halvtimme att gå till skolan. Men många gånger tog det längre tid. Det berodde på väderleken.

När det var vinter och bra kramsnö rullade vi snöbollar framför oss. Vi hade en dröm om att göra en jättestor snöboll som skulle rullas hela vägen från Riksrådsvägen till skolgården.  Stor som ett hus skulle den bli. Vi gjorde flera försök. Men vi lyckades aldrig få snöbollen längre än till slutet på Riksrådsvägen.  Där någonstans fick vi oftast ge upp. Antingen gick snöbollen sönder eller så blev den oss övermäktig.  Det hände att vi bad förbipasserande vuxna om hjälp med att rulla den gigantiska bollen vidare. Oftast mötte vi oförstående vuxna som absolut inte hade tid att ägna sig åt något så ointressant som att försöka slå snöbollsrekord. Så vi fick aldrig uppleva hur stor en snöboll från Riksrådsvägen till Skarpnäcks gamla skola skulle kunna bli.

Hyran

Hyrorna varierade från hus till hus p.g.a. standarden på lägenheten.
”På SB:s tid, varje år före jul, skickade de ut en lista över vad man ville ha reparerat. Den var uppgjort i förväg, t ex golven, taket, målning – en sak ska göras var 10:e år, en annan var 20:e – och så bockade man för det man ville ha gjort. Om man inte ville ha renoveringen så fick man en slant till julen, ca 1000 kronor om man inte gjorde renoveringar.”

Här visas de ungefärliga månadshyrorna (ett genomsnitt för ”normalhusen”) genom åren. Samt, med hjälp av SCB:s prisomräknare, omvandlat till nuvärde (2013-01).

1986 – började Föreningen Riksrådet själva förhandla med Svenska Bostäder. Hyran sänktes med några hundralappar i månaden.
1991 – sker en rejäl höjning av hyrorna. Har inte lyckats hitta något om varför.
1996 – inräknas uppvärmningen i hyran. Gav en höjning med ca 1,5 tusen.
Det var kallhyra t.o.m. 1995.
1965 var kostnaden för uppvärmning (gas, inkl. spisen) ca 128:- /månad (för ett hushåll med två vuxna och två barn). Omräknat till nuvärde, på samma sätt som hyrorna, blir det 1 200:-
2000 – byte av hyresvärd till Brf Riksrådsvägen.

Trädgårdsmästaren

Området hade en egen trädgårdsmästare. Det verkar som att det var samma person, Herr Nilsson, som varje dag fanns här i området och skötte om de gemensamma områdena, men även buskarna runt trädgårdarna. Det finns flera noteringar under 70-talet om julgåva till trädgårdsmästaren, den sista i maj -78. Kan det ha varit då han försvann?
Från -76 finns en skrivelse från föreningen till Svenska Bostäder om att ”Trädgårdsarbetet blir eftersatt under somrarna då man inte ordnar vikarie under trädgårdsmästarens semester.”

Butiken

Har inte hittat något om när Snabbköpet öppnades, men -66 finns en notering om ”Blommor till Snabbköpets 5-årsdag” – så gissningsvis öppnade affären -61. Den drevs mesta tiden av Petersons. Möjligen var det några år en annan föreståndare, men det var Peterson som startade affären och drev den när den stängdes – kanske -75. Osäker på år, men det året köptes blommor till Peterson i Butiken.

Parkeringsplatser

De fanns redan från början och alla blev uthyrda. Men utöver det stod det ytterst få bilar på gatan. P-platser var planerade att byggas på gräsplanen utanför länga 82-92, men det gjordes aldrig. Man kan se det genom att kantstenen till trottoaren är avfasad.
Tre garage var planerade från början. Ett vid varje infart till området och ett i slänten vid Miljöstugan.

Tvättstugan

De flesta skaffade egen tvättmaskin, men möjligheten fanns att använda Svenska Bostäder tvättstuga på Fogdevägen 53 (i den gamla panncentralen med hög skorsten nära Bagarmossens centrum).
Ibland användes också en tvättstuga på Bergsrådsvägen.

TV

TV var  inte något som fanns i alla hem i mitten på 50-talet. Den hade just kommit och hade bara en svartvit kanal.
”Så vi som inte hade TV fick gå till grannarna och sitta där alldeles tysta och titta.”
1958 så var det VM i fotboll i Sverige (Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen) och då kördes en drive att köpa,
from 1958 tror jag att de flesta hade TV”.

Bild är från -58 och visar den nyligen monterade antennen!

Telefon

Gissningsvis hade inte alla telefon från början, eftersom det stod en telefonkiosk utanför 94:an.

Bilden är från -58. På en annan bild från -59 är telefonkiosken borta.

Kommunikationer

Spårvagn
Innan vårt område byggdes fanns Spårväg 8, med ändhållplats Skarpnäck (vid Stadsrådsvägen – Talmansgränd, där dagiset Kulingen ligger). Den läggs ner -50.
Vändplanen fanns kvar till minst slutet av 70-talet, med en pressbyråkiosk.
Det första dagiset som byggdes där vändplanen varit hette Vändåtta.

Buss
Man tog bussen på Sockenvägen, till T-banan Skogskyrkogården.
Eller på Skarpnäcksvägen, den som i dag är gång- och cykelväg på andra sidan skogen mot Skarpnäck.

T-banestationen i Bagis på 50-talet

Tunnelbana
November -58 invigs sträckan Hammarbyhöjden – Bagarmossen,
Augusti -94 invigs sträckan nya Bagarmossen (den underjordiska stationen) – Skarpnäck. Premiärtågets förare hette Claes Bodén och tåget startade vid Skarpnäcks station kl. 11.15.
(Enskede 100, sid 149: Skarpnäck var Stockholms 100:e T-banestation och återigen blev namnet Skarpnäck ändstation i östra Enskedeområdet sedan linje 8 lades ner 1950. Samtidigt fick Bagarmossen en ny underjordisk station.